.

Ibland behövs det verkligen inte mycket för att det ska bli för mycket.
Var iväg till Anders föräldrar igår och käkade lite och kollade på kort och sånt från Thailand, hade hur trevligt som helst, sen när vi kommer hem så känner jag bara att jag blir deppig/ledsen. Fråga mig inte varför, jag bara blev det. Delvis var det nog lite för att jag alltid tycker det är tråkigt med söndagarna då Anders är hemma för då vet jag att så fort det blir måndag så åker han igen. Aja, strunt samma.
Hur som helst så kände jag mig lite ledsen, så tänkte jag att jag skulle värma på en grillkorv i micron som låg i kylen. Satt in tallriken i micron och startade och självklart så spricker den. En tallrik som jag tycker är jättefin och som vi bara har en utav. Så jag börjar grina, vilket jag absolut inte vill visa för Anders så jag går in i rummet och slår på teven (utan att äta korven). Då börjar han fråga vad jag tittar på och vad jag skulle äta för nåt och då när jag svarar så hör ju han att jag gråter. Typiskt!
Han blir ju helt till sig och frågar vad som är fel, så försöker jag förklarar att jag kände mig lite ledsen för att han skulle åka och för att jag också vill ha ett jobb så jag kan dra in lite pengar till hushållet.
Så försökte jag förklara för honom att det var korvjävelns fel att det brast för mig.
Efter lite tröst och några pussar stog vi där i köket med en varsin korvjävel i handen.
Stackars Anders, han måste tro att han har hittat ett nervvrak som börjar gråta över korv... =)


Hade mitt första pass på Hemköp idag. Sååå mycket roligare än Netto. Har inte fått nå klagomål så jag antar att jag har skött mig ganska bra. Tummen upp för det!